En härlig tävling där pengar och kontrakt sattes åt sidan, och vi såg en svensk 24-åring charma en hel golfvärld. Intrycken var många från Augusta National och dagarna då Ludvig Åberg vann nya fans världen över.
Här är mina tankar efter 2024 års Masters.

Bästa möjliga reklam för golfen

Det var i mångt och mycket en 24-åring från Eslöv mot en dominant världsetta och ett manus som kunde förefalla för bra för att vara sant. Åberg slutade ensam tvåa i majordebuten efter att ha visat prov på en otrolig arsenal slag och ett än mer imponerande psyke. Men kanske har han med sitt förhållningssätt och ödmjuka utstrålning denna vecka framförallt varit en fin förebild och ett fantastiskt ansikte för golfen.

Han är sjukt lätt att gilla.

Lägg till detta vårens första riktigt stora tävling på en plats vi alla älskar och känner igen. En inspirerande kickstart på säsongen på en klockren sändningstid i en TV-kanal som var tillgängliga för hela Sveriges befolkning.

Kombinationen gav en typ av sällan skådat brett genomslag och reklam som bör tagga många på spelet golf.

Det är svårt att kommentera golf

Jesper Parnevik gnäggade fram repliker så gott han kunde, framvaggad av erfarne Johan Ejeborg (finns det någon sport han inte kommenterat). Men tyvärr är det bara att än en gång slå fast att svensk golfkommentering i TV är en svår nöt att knäcka, och för varje tävling som går blir det än mer uppenbart att spelet inte haft en fungerande TV-berättare sedan Zackes tid.
I firma Parnevik/Ejeborgs fall fanns där så klart massor med expertis och stories att berätta – men inte många av dem kom fram. Ett exempel var Parneviks tjatande om “The Claw-greppet”, som för övrigt kan översättas till klogreppet på svenska.
Om man nu ska tjata detta klogrepp så kan det ju vara en idé att berätta den tekniska anledningen till att vissa spelare byter till det, och vad det finns för för- och nackdelar.
När det kommer till Parneviks relationer med spelare och anekdoter från touren så skrapades det bara lite på ytan.

Med detta sagt så kan man ju fundera över rekrytering och coaching. Kanske tänkte man bara “Parnevik, han är ju känd – det blir bra!”.

Nej, när det kommer till kommentering har vi fortfarande enorma mängder att lära från våra engelskspråkiga kompisar, både på de brittiska öarna och USA.

Fantasilöst från kvällstidningarna

Så mycket bättre är det inte när det kommer till det skrivna ordet. I en tävling som handlade om så mycket mer än pengar så var det just pengarna som minuter efter Ludvig Åbergs andraplats präglade rubrikerna både på Expressen och Aftonbladets sportsidor.
Fantasilöst kan tyckas efter en så stor svensk framgång och en helg då det fanns så många andra berättelser att berätta. I tider då golfen dessutom präglas av oljepengar och kontrakt hade spelet verkligen mått bra av något annat än “miljonregn” och “Tigers fiasko” – rubriker som går på repeat så fort det är stortävling.

Bra frontfigurer och frågetecken kring LIV

Som den “mjukis” jag är älskar jag när det går bra för “good guys”. Och det är svårt att hitta mer sympatiska killar än Scottie Scheffler och Ludvig Åberg. Jordnära och ödmjuk är adjektiv som väl beskriver båda två.
Att de går bra för dem lattjar också väldigt väl med de värdegrunder spelet ursprungligen bygger på, men som de senaste åren blivit allt mer bortglömda.

Visst var det också lite intressant att både granska ledartavlan och segerintervjun i Butler Cabin? Jon Rahm, som efter sin Masterstriumf i fjol tog steget över till LIV hängde kavajen på Scottie Schefflers axlar efter att han själv gått totalt nio slag över par och landat hela 20 bakom segraren.
Vilken effekt har det där steget, och att tävla mindre, egentligen haft på hans spel?
Lägg därtill att tidigare givna förhandsfavoriter som Brooks Koepka och Dustin Johnson inte hade med någon tätstrid att göra.
Cam Smith spurtade visserligen lite på slutet och DeChambeau svarade för en fin förstarunda, men så mycket väsen gjorde LIV-arna av sig mer än så.

Ska bli oerhört intressant att följa deras utveckling framåt.

Men framförallt var årets Masters en tävling som spelades i spelets sanna anda, där alla de bästa faktiskt var med, och som handlade om så mycket annat än pengar och avtal. Det var som att allt kaos lades åt sidan för en vecka i paradiset. Underbart!

Ludde blir att räkna med många år framöver

Det räckte inte hela vägen denna gång, men oj vad det lovar gott! Ludvig Åberg har verkligen allt. Han har Stensons långa spel, med kanske ytterligare en växel från tee. Puttning som för tankarna till när Jonas Blixt puttade sig till en andraplats på just Augusta och ett närspel som också det håller yppersta klass.

Men framför allt är det mentala, att hålla sig kall när det verkligen gäller, och att hela tiden förhålla sig till långsiktiga processer som gör att jag tror att Åberg kommer att vara att räkna med under många år framöver.
Efter andraplatsen i Masters berättade Ludvig om hur han omfamnade nervositeten och denna tävling fick ett kvitto på att det han och hans team jobbar på även håller på den största av scener.
Jo, så är det nog…

I svenska TV-soffor har vi många uppesittarkvällar framför oss.