Solheim-bloggen Fredag: Kollapsen och revanschen

Det var en sådan där dag då allt höll på att implodera.
Men flopp förvandlades till revansch. Den inledande matchdagen på Finca Cortesin hade allt.
Här är några reflektioner efter att tillsammans med tusentals andra svettiga åskådare ha tagit mig runt berg- och dalbanebanan utanför Marbella.

En mörk morgon…

Det var en magisk fredagsmorgon. Svart som natten till klockan var bara några minuter i åtta. Stereon dunkade och gapiga britter höll låda. Äntligen var det dags. Kapten Suzann Pettersen gav debutanterna Maja Stark och Linn Grant fullt förtroende. Ett stort ögonblick för svensk golf. Ett ännu större för två 23-åringar som skulle leda Europa ut i denna batalj. Ett uppdrag de gjort sig förtjänta av men inledningsvis inledningsvis gick helt åt pipan.
Att inte vara tagen av stundens allvar, uppmärksamheten på damgolfens största scen, vore omänskligt.
Nu höll den djärva satsningen på att slå bakut.

Linn Grant gör sig redo att slå Europas första slag i årets Solheim Cup.

Svenskorna var tre ner efter tre hål och det kunde faktiskt varit fyra om inte Maja haft hålkanten med sig på fyran. Chocken och paniken gick att se ögonen på tjejerna, även för en lekmannapsykolog som undertecknad.

Efteråt bytte jag några ord med Linns tränare och caddie, den tidigare Europatourspelaren Steven Jeppesen, medan en annan journalist tjuvlyssnade. Steven förklarade att det inte handlade om nervositet, utan att det ibland helt enkelt kan gå åt helvete alldeles oavsett.
Linns drive på ettan var inte dålig, men lade sig istället för i ett normalt läge i bunkern ganska ruttet i ruffen och därifrån slog Maja ett lite för kort slag och så var tonen satt. Marginalerna är små. I foursome är det sedan oerhört svårt att komma in i rytmen. Man slår som bekant bara vartannat slag. Landslagscoachen Fredrik Wetterstrand drog också han efteråt ett bra exempel när han nämnde att Linn slog sitt första fulla järnslag på hål 16.

Duon hade inte många rätt de första hålen, men förtjänar en eloge för hur de hängde i och kämpade sig tillbaka i matchen.

Stämningen och mottagandet de fick på första hål är unik och inget de varit med om tidigare, och jag tror att de kommer att ta med sig fredagsmorgonens upplevelse och lära sig massor. Kanske visar det sig redan under lördagen.

Åtta över par på nio hål

En halvskadad Charley Hull gick tillsammans med danskan Emily Pedersen åtta över par de första nio hålen av fredagsmorgonens foursome. De föll så småningom med 5&4. För mig reste resultatet en rad frågetecken. Varför matchades Hull överhuvudtaget om hon var skadad? Hur bra var dynamiken dem båda emellan egentligen när de presterade så dåligt? De är två duktiga spelare, vad var anledningen till kollapsen?
Utan att veta detaljerna går det inte att tolka som något annat än misslyckad coaching.

Men det kändes oroligt runt hela Europas lag. Att vissa spelare lade fokus på att peka ut vart journalister fick och inte fick vara, snarare än att göra birdies, är en tydlig signal på obalans.

USA:s clean sweep

USA valde att vila flera av sina största stjärnor men lyckades ändå för första gången någonsin vinna samtliga fyra foursome-matcher. Att man dessutom gjorde det på europeisk mark är anmärkningsvärt.

Europas rafflande comeback

Sett till världsranking ställde USA ut ett på papperet bättre lag under eftermiddagens bästboll. Det gjorde så klart att man halvvägs in i lunchen befarade att spänningen skulle vara över innan det roliga ens hunnit börja på riktigt.
Så fel man kan ha.

Efter nio timmar fyllda av misstag vi knappt gör själva så fick Emily Kristine Pedersen till drömträffen; Hole in one. Så golftypiskt nog hade hennes dag så långt varit katastrofal, men det var som att den nyfunna formen smittade likt Covid och hoppet tändes snabbt bland hennes kompisar.

Efter nästan tolv timmar golf (det är otroligt hur lång tid bästbollen tog) ägde vad som var det verkliga momentumskiftet rum. På 18:e hålet sänkte Leona Maguire en chip. Mindre än minut senare sockade Lexi Thompson sin. Vad som såg ut att vara en glasklar amerikansk poäng blev europeisk och helt plötsligt blev det spännande.
Solheim Cup hade fått liv igen.
Kort senare sänkte Allisen Corpuz en lång birideput, men Maja Stark visade mental styrka och svarade med att sätta en nästan lika lång. Knuten näve högt i luften, en förlorad poäng blev en delad och när vi summerar första dagen leder visserligen USA, men Europa har momentum.

Majas putt var dagens sista.
Linns drive hade varit dagens första.

En häftig fredag var avklarad. Och vi är nog många som hoppas lördagen tar vid där den slutade.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Please reload

Please Wait