Vi har talats vid ganska många gånger förut.
Det är ju ganska naturligt. Han är en av Sveriges största och jag har bevakat proffsgolf i drygt tio år.
Men det är en helt annan sak att spela 18 hål tillsammans.
Under fyra timmar på Robert Karlssons hemmabana i Charlotte förändras min syn på både proffsgolf och livet.
Efter att ha kört uppför den privata vägen och släppts in genom Longview Golf Clubs ståtliga portar känns det ganska uppenbart att jag är på en plats för de priviligierade. En välklädd kille i 25-årsåldern erbjuder sig att ta hand om min golfbag och han ska så småningom komma att placera den längst ut på rangens högra hörn.
En range där man slår från så finmanikyrerat gräs att man nästan är rädd om grässtråna.
Det där högra hörnet är avstängt. Det är Roberts. Här är bollarna bytta från de vanliga TaylorMade till de Pro V1X som han spelar med. Varje kväll samlas de in och sorteras så att han även nästa dag får träna på den boll han också tävlar med.
Smakar det så kostar det. Vi befinner oss på en privat country club där beskrivningen “ordning och reda” är en grov underdrift. Månadsavgiften är högre än årsavgiften på de allra flesta svenska klubbarna.
För priset är den svenska kvalitén är anmärkningsvärd
Här har man ett 30-tal anställda bara på banan. Fler än på de flesta svenska klubbar.
– Jag hade ju Gareth Lord som caddie, han som Henrik Stenson har nu, och varje gång jag tog med honom till Sverige så förundrades han över hur bra banor vi har med tanke på hur lite folk betalar för att spela golf, säger Robert och fortsätter:
– Gareth själv betalade också ganska lite på sin hemmaklubb i England, men den var inte alls i samma skick som våra svenska banor.
Det finns något typiskt över att vi denna dag ska spela tillsammans. Robert Karlssons tillmötesgående attityd är ingen engångsföreteelse. Han agerar mentor åt flera lovande svenska amatörer och nyblivna proffs. Han tar dem under sina vingar.
Och när jag efter att ha bevakat US Masters frågade honom om en banrekommendation så bjöd den långe herren från Katrineholm in mig till sin hemmaklubb, precis som han bjudit in flera av dem.
Så nu står vi där på rangen. Robert Karlsson har varit vice Ryder Cup-kapten två gånger om och vi pratar om hur den europeiska uttagningsprocessen borde göras om för att få fram ett slagkraftigare lag, att Europatouren tappat i styrkeförhållandet till övriga tourer och om hur allt för mycket av sporten kommit att styras av pengar.
Slog bollen baklänges – två gånger i rad
För mig är det ganska skönt. För när jag står över bollen är jag nervös. Här ska jag spela golf med en elvafaldig tourvinnare som slutat bland de tio bästa i både Masters, British Open och US Open.
– Du behöver inte oroa dig, säger Robert och tillägger:
– Jag har sett det mesta. Jag minns exempelvis en Pro Am där det var en kille som lyckades slå bollen baklänges två gånger i rad.
Det där med psykologi är intressant, och Robert Karlsson har precis som så många andra brottats med sin beskärda del hjärnspöken.
När han 2012 peggade upp för att spela British Open på Royal Lytham & St Annes led han av ”yips”. Men det var inte skakande händer i puttningen det handlade om, utan en oförmåga att starta svingen. Han bröt tävlingen och det gick så långt att han funderade på att sluta spela golf.
Robert Karlsson – en slående ödmjuk man
Under vår rundas gång förklarar han att vägen framåt kom att handla om beslutsfattande och nya vanor.
– Jag lade pinnar på marken, men inte parallellt med bollen utan bakom den, och sedan fick inte gå över och försöka slå slaget förrän jag tagit ett beslut om vad jag skulle göra.
Robert hade hamnat i ett beteendemönster där han stod stilla och tänkte väldigt länge överr bollen. Nu fick han inte längre göra det.
Att ändra beteendet tog lång tid, och inledningsvis fick han tvinga sig själv till att dra tillbaka klubban. Men till slut gick det och i dag är ångesten borta.
Samtidigt som jag reflekterar över Roberts berättelse lagar han några uppslagna torvor. Han har som mantra att alltid lämna banan i bättre skick än den var när han kom.
Jag tänker att om fler resonerade och förde sig som Robert Karlsson, då skulle både golfbanor och faktiskt världen vara en ganska mycket bättre plats.